Om ni någon jobbarkompisar har tagit sig in på min blogg eller till och med du kära chef (man vet ju aldrig) så vill jag bara påpeka att ni ska ta detta med glimten i ögat..
Jag är en ganska så ovanlig människa, men vet ni vad jag tycker är ohyggligt jobbigt? Att ta mot gåvor, speciellt av människor jag inte känner så väl...chefen tex.. när hon ringde mig sist så sa hon att hon hade min julklapp på sitt kontor..alla andra hade fått men jag va då sjuk..varje gång jag tvingas gå förbi hennes kontor så springer jag eller smyger så hon inte ska se mig..sprang förbi med sopvagnen med fem stora sopsäckar med illaluktande blöjor..Hon kom upp på avdelningen och när hon såg mig sa hon att hon har min julklapp men just då glömt den..ja, ja det ordnar sig sa jag, det är ju gott om tid, nja sa hon det är ju inte det....sen gick jag snabbt iväg med en stor tvättkorg för att se väldigt upptagen ut..När jag slutade här om dagen
gick jag snabbt förbi och sa i all hast heeeeejdå! Jag pinnade på så fort mina krovben kunde..
Idag satt jag självsäker på vår rapport och tänkte yes, hon jobbar hemifrån idag. Jag slipper detta spektakel!! Men så kommer hon..jag ser med en gång att hon har ett kuvert..jag ser det,hur det glänser där i hennes hand..och jag förstår att jag inte kan gå iväg..ingen hade larmat jag kunde inte gå bara så där..jag satt fast...i klona på den givmilda chefen som vill glädja sin personal med ett så fint presentkort.. där satt jag som Grinchen otacksam och envis..

Japp, nu sitter jag äntligen framför min blogg igen. Tiden hemma har varit, ja vad ska man säga..annorlunda jag började jobba i måndags...tror jag minns inte så noga faktiskt...Jag va sjukt orolig att min cykel skulle vara stulen när den fick stå helt själv på järnvägstationen.. Men ingen, absolut ingen ville stjäla den stackaren...vilket jag självklart är tacksam för. Men jag hade ändå tänkt att nån mera skulle tycka om min cykelskrutt...jag hade tydligen oroat mig helt i onödan..Han och jag har hållt ihop i snart 8 veckor, minns när jag köpte honom, jag hde letat sååå länge och så en dag så va han bar där på annons en kille sålde sin farmors cykel som va 30 år gammal..vilket jävla krångel det varit, den där cykeljäveln..(hade faktiskt hoppas att någon stulit den jäveln men inte ens en tjuv vill ha den) När jag kom till killen som sålde den så va det kontanta pengar som gällde, kände mig smutsig redan där..säljaren va runt 25 år och hög som ett hus, du får låset på köpet sa han. Det kändes exakt som en knarkförsäljning ! (inte för att jag köppt knark, men jag har ju sett många sådana filmer)..dock säkert mycket billigt i så fall- Vet inte hur mycket knark man kan tänkas få för 150 kr? och sen de att jag fick nån knarkgrej på köpet ? Jag tror att cykeln kan varit stulen från början? Men känner någon igen den så får den självklart tillbaka åbäket. Nå väl..sadeln på min fantastiksa cykel... den åker på sniskan hela tiden..antigen framåt eller bakpåt så jag får stanna heeela tiden och försöka fixa det.. har en skiftnyckel med i handväskan. Från början kunde jag fixa sadeln när jag cyklade, med sjärten..men nu fungerar inte det heller.. När jag som sagt kom första dagen till min cykel efter min sjukdom så va jag ju nervös...men grannen brevid min cykel hade nog en stor besvikelse. Han hade köpte ett sjukt bra lås till sin cykel, säkert ett moppelås... Men där va bara framhjulet kvar fast i låset. jag log lite och tänkte "köp en skitcykel för fan"